Lek och sysselsättningsverksamhet för barn på sjukhus startade 1912 vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn i Stockholm. Förskollärare arbetade frivilligt utan lön och utan pengar att köpa lekutrustning för.

Iden kom från den finska barnträdgårdslärarinnan Bärbi Luther, som startat liknande verksamhet 1909 i Helsingfors. Bärbi Luther tillverkade mycket lekmaterial själv och skaffade pengar till material bl.a. genom att spela dockteater vid välgörenhetstillställningar.

Skolundervisning för svårt sjuka barn fanns tidigt, men lokalfrågan var ett stort problem. All undervisning fick ske vid sängkanten.

Barnläkarna började alltmer efterfråga lekverksamhet. De hade uppfattningen att det borde vara barnträdgårdslärarinnor (förskollärare) som skulle ansvara för verksamheten. Deras motivering var att det var en lärargrupp som hade den grundligaste utbildningen i utvecklingspsykologi och småbarnspedagogik. Man var klar över att de minsta barnen for väldigt illa på sjukhus och behövde stöd av personer som hade kunskap om barns behov i olika åldrar. Förskollärare började anställas på barnklinikerna och barnen tilläts att ha leksaker i sängarna och att sätta upp teckningar på väggarna.

På Centrallasarettet i Umeå upptäckte man i slutet på 1950-talet att omhändertagandet av barn på sjukhus var mycket olika beroende på om barnen vårdades på barn- eller vuxenklinik. Barnen som vårdades på vuxenavdelning behandlades som ”minivuxna”. Du skulle ha samma mattider, sovtider och besökstider som de andra patienterna. Personalen såg barnen som ett fall, inte som ett barn.

1956 startade M.D.h.c. förskollärare Ivonny Lindquist som pionjär, lekterapi på sjukhuset i Umeå. Hon inledde nu sin strävan efter att få speciella lekterapilokaler, dit barn och ungdomar från hela sjukhuset kunde komma.

1970 skrev Ivonny Lindquist sin bok ”Terapi genom lek”. I början på 1970-talet växte lekterapilokaler fram på olika sjukhus i landet. Man försökte också se till att det fanns en utelekplats. Detta var viktigt, då barn och ungdomar kunde ligga länge på sjukhus. På lekterapin kunde barn som låg ensamma på en vuxenavdelning träffa andra jämnåriga. Föräldrar som kom på besök till barnen kunde vara med på lekterapin. Lekterapin blev en trygghet för både barn och vuxna.

Denna metodik att arbeta med sjuka barn, som hade växt fram över hela landet, gjorde att Socialstyrelsen 1977 med en landsomfattande informationsverksamhet om barn på sjukhus utgav boken ”Leken läker”. I serien ”Arbeta i förskolan” gav Socialstyrelsen ut boken ”Lekterapi på sjukhus” av Christina Ljungström.